Är 6 timmars sömn tillräckligt för vuxna

Frågan om 6 timmars sömn är tillräckligt för vuxna kan besvaras utifrån vad expertpaneler rekommenderar och vad laboratoriestudier har mätt. Riktlinjer anger en högre nivå, och studier visar hur begränsad sängtid påverkar kognitiva funktioner.

Konsensuspanelens rekommendation för vuxna

Ett gemensamt konsensusuttalande från 2015 från två organisationer inom sömnmedicin och sömnforskning, vars panel med 15 experter använde en modifierad RAND Appropriateness Method för att ta fram en rekommendation för vuxna i åldern 18-60 år, rekommenderade att vuxna sover 7 eller fler timmar per natt på regelbunden basis för att främja optimal hälsa. Uttalandet fastslog att mindre än 7 timmars sömn per natt på regelbunden basis är förknippat med negativa hälsoutfall, samt att mer än 9 timmars sömn per natt regelbundet kan vara lämpligt för unga vuxna, personer som återhämtar sig från sömnskuld och personer som är sjuka. ^[1]

Laboratoriestudie med 6 timmar i sängen

I en laboratoriestudie från 2003 på friska vuxna i åldern 21-38 år begränsades en grupp till 6 timmar i sängen per natt under 14 på varandra följande dagar, vid sidan av grupper med 4 timmar och 8 timmar samt ett separat experiment med 3 nätter utan sömn, totalt 48 deltagare. Begränsning till 6 eller 4 timmar gav kumulativa, dosberoende försämringar på samtliga kognitiva uppgifter, och författarna drog slutsatsen att begränsning till 6 timmar eller mindre gav kognitiva prestationsbrister motsvarande upp till 2 nätter av total sömnbrist. De 6 timmarna avsåg tid i sängen, inte uppmätt sömn. ^[2]

CIBDOL · Laboratoriestudie med 6 timmar i sängen

Skillnaden mellan självrapporterad och uppmätt tid

Hos 669 medelålders vuxna från en befolkningsbaserad studie i Chicago uppgick sömn uppmätt med handledsaktigrafi till i genomsnitt 6 timmar medan självrapporterad sömn i genomsnitt var 6,8 timmar, och korrelationen mellan de två måtten var 0,47. Studiens modell indikerade att personer som sov 5 timmar överrapporterade med 1,2 timmar och personer som sov 7 timmar med 0,4 timmar. Författarna skrev att de verkliga sambanden mellan sömnlängd och hälsa kan skilja sig från de som rapporterats med självrapporterad sömn. ^[3]

Genetiska varianter hos dokumenterade kortsovare

En studie från 2009 identifierade en mutation i den transkriptionella repressorn DEC2 (hDEC2-P385R) kopplad till en mänsklig kortsovarfenotyp. Möss som modifierats att bära mutationen visade mer vaken tid och mindre sömn än kontrollmöss på ett sätt som berodde på tid på dygnet och sömnberövande; den delen av arbetet är en djurstudie. En artikel från 2014 beskriver den tidigare DEC2-mutationen, även kallad BHLHE41, som kausal i en familj av kortsovare som endast behövde 6 timmars sömn per natt. ^{[4] [5]}

Studien från 2014 sekvenserade genen BHLHE41 i två kohorter, 200 personer som genomgick akut sömnberövande och 217 som genomgick kronisk partiell sömnbrist. En ny variant, Y362H, påträffades hos den ena tvillingen i ett tvåäggstvillingpar och var kopplad till kortare sömn, mindre återhämtningssömn efter berövande och färre prestationsbortfall under berövande än den andra tvillingen, samtidigt som båda tvillingarna hade nästan identiska mängder icke-REM-sömn. En annan variant som studien fann hade ingen effekt på sömn eller på responsen vid berövande. ^[5]

En studie från 2019, vars titel anger att den rapporterar en sällsynt mutation, identifierade en mutation i beta-1-adrenerga receptorgenen hos människor som behöver färre timmars sömn än de flesta. Möss som bar på samma mutation uppvisade ett kortsovande beteende; den delen är en djurstudie. ^[6]

Det dokumenterade undantaget för kortsovare vilar, i de sammanfattningar som citeras här, på en familj, ett enskilt tvillingpar och bärare av en andra sällsynt mutation, med stödjande arbete på möss. Ingen av dessa sammanfattningar anger en populationsfrekvens för varianterna, och titeln på artikeln från 2019 beskriver sin mutation som sällsynt. ^{[4] [5] [6]}

Denna artikel redogör för vad ett konsensusuttalande rekommenderade och vad studier av sömnduration mätte i sina urval. Den sätter inget sömnmål för läsaren, och den som känner oro kring sin sömn bör tala med en läkare.