När upptäcktes de fem stora cannabinoiderna?

Årtal, publikation, molekyl: så läser vi ordet upptäckt

En upptäckt betyder här något smalt. En molekyl som får ett namn i en publikation, med ett årtal som går att kontrollera. Isolering är ett slags arbete. Strukturbestämning är ett annat. Receptorbiologi ett tredje. De tre stegen hamnar på olika rader i tidslinjen, och de kom inte i samma takt.

Det första årtalet är 1899. Då rapporterade Wood, Spivey och Easterfield cannabinol [1]. Det är den första cannabinoiden i litteraturen, den allra första posten i gruppen. En kort rad med tungt innehåll, och just därför lätt att underskatta.

Tänk på vad som fanns i verktygslådan 1899. Ingen tunnskiktskromatografi och ingen gaskromatografi: de metoderna kom in i arbetet först från 1950-talet. Ingen kärnmagnetisk resonans, ingen masspektrometri. Separation och identifiering fick göras med det som fanns på bänken. Det förklarar två saker på en gång: hur stort arbetet var, och var det stannade. En förening gick att isolera och namnge. Att lägga fast hela skelettet var en annan fråga.

Bröderna Wrights första motordrivna flygning låg då fyra år framåt i tiden. Det säger ingenting om kemi. Men det placerar årtalet på ett sätt som sitter kvar: cannabinolrapporten är äldre än flygplanet.

Fem namn räknas normalt som de stora. Cannabinol, cannabidiol, tetrahydrocannabinol, cannabigerol och cannabichromen. Alla fem har ett årtal och ett arbete bakom sig, och det sista av dem hamnar 1966 [4]. Efter det handlar tidslinjen inte längre om nya huvudmolekyler.

En läsregel är värd att ha med sig genom hela listan. Ett arbete som rapporterar en isolering har gjort en sak. Ett arbete som rapporterar en struktur har gjort en annan, ofta på material som redan var känt sedan tidigare. Skillnaden avgör vilket årtal som hör till vilken fråga. Den försvinner lätt när en tidslinje kortas ner till en enda siffra per molekyl, och då blir raderna svårare att kontrollera, inte lättare.

Cannabinol och cannabidiol förväxlas ofta i löpande text. Namnen ligger nära varandra. Årtalen gör det inte: 1899 mot 1940 [1][2].

Posten från 1899 avgör dessutom mindre än man tror. Den namnger en molekyl. Den säger ingenting om biologin runt den, för den delen av fältet fanns ännu inte som forskningsområde. Den första cannabinoidreceptorn klonades 1990 [5]. Kemin är alltså den gamla delen av det här ämnet, och biologin den unga.

Sedan finns en fråga om skrivsätt som hör till ämnet. Datera varje påstående. Namnge arbetet bakom det. Sätt en gräns där underlaget slutar i stället för att runda av åt säkerhetens håll. Det är samma disciplin som de tidiga kemisterna själva höll: isolera det du påstår, ange källan, markera var bevisen tar slut.

1940, sedan tre molekyler ur samma program

Nästa rad är 1940. Adams, Hunt och Clark rapporterade strukturen för cannabidiol [2]. Formuleringen i det arbetet lönar sig att läsa noga. Det som redovisas är en struktur för en förening isolerad ur hampextrakt. Struktur, inte första isolering. Den nyansen bestämmer hur raden ska läsas i en tidslinje.

Cannabidiol blev en konsumentkategori och ett ämne för regelverk långt senare. Frågan om cbd lagligt hör till vår egen tid, inte till 1940. Och det moderna intresset ändrar ingenting i kemin: strukturen från 1940 står som den står, oavsett hur många sökningar namnet ger i dag.

Mellan sekelskiftet och 1940 hade arbetsmetoderna hunnit förändras rejält. Redan på 1930-talet såg organisk kemi annorlunda ut än när cannabinol rapporterades. Det syns i vad publikationerna vågar redovisa: från namn och isolerat material till hela strukturförslag.

Därefter står en fråga öppen. Vilken enskild molekyl i hasch som stod för den psykoaktiva karaktären var inte fastställd. Svaret kom 1964. Gaoni och Mechoulam beskrev isolering, strukturbestämning och en partiell syntes av tetrahydrocannabinol [3]. Tre saker i ett och samma arbete.

Samma forskningsprogram karakteriserade cannabigerol [3]. Och 1966 kom cannabichromen, beskriven som en ny aktiv beståndsdel i hasch, av samma två författare [4].

Räkna raderna. Tre av de fem stora cannabinoiderna kommer ur ett enda arbetsprogram, inom ett decennium [4]. Det är ovanligt tätt för ett kemiskt fält.

Varför just då? Metoderna, framför allt. Från 1950-talet fanns tunnskiktskromatografi och gaskromatografi tillgängliga, och en blandning som tidigare krävde veckor att dela upp kunde separeras på timmar. Kärnmagnetisk resonans och masspektrometri gav strukturinformation direkt ur små prover, utan att materialet först behövde byggas upp i mängd. När separationen går snabbare och strukturen går att läsa ur ett litet prov, ändras vad ett laboratorium hinner med under några år.

Det säger också något om åren före 1964. De var inte tomma. Frågan var formulerad och materialet fanns, men verktygen för att dela upp en komplex växtblandning och läsa ut strukturer satt inte på plats förrän senare. När de gjorde det kom tre namn i rad.

Här ligger dessutom svaret på en sökning som återkommer: thc cbd skillnad. De två molekylerna beskrivs i två skilda publikationer, 1940 och 1964 [2][3], med olika slags fynd i varje. Strukturen för den ena. Isolering, struktur och partiell syntes för den andra. Att de hamnar i samma mening i dag är en modern vana, inte en historisk självklarhet.

Flera av de namn som står i en satsrapport i dag fick alltså sin plats i litteraturen under samma decennium. Cannabigerol och cannabichromen är två av dem [3][4].

Sex rader i den ordning de kom

1. 1899, cannabinol. Rapporterad av Wood, Spivey och Easterfield [1]. Den första cannabinoiden i den kemiska litteraturen. Ett isolerat material och ett namn, framtaget utan de separations- och strukturverktyg som senare blev standard. Posten är enkel att formulera och svår att överskatta betydelsen av, eftersom allt som följer bygger vidare på den.
2. 1940, cannabidiol. Adams, Hunt och Clark rapporterade strukturen för cannabidiol, isolerad ur hampextrakt [2]. Det som redovisas är alltså en struktur. Ordvalet i arbetet är värt uppmärksamhet, för raden svarar på frågan hur föreningen ser ut, inte på frågan när den först togs fram ur växtmaterialet.
3. 1964, tetrahydrocannabinol. Gaoni och Mechoulam beskrev isolering, strukturbestämning och en partiell syntes av den psykoaktiva beståndsdelen i hasch [3]. Tre resultat i samma publikation, vilket är ovanligt. Fram till dess var frågan om vilken enskild molekyl det handlade om obesvarad i litteraturen.
4. 1960-talet, cannabigerol. Karakteriserad inom samma forskningsprogram som tetrahydrocannabinol [3]. Molekylen får därmed sin plats i den kemiska litteraturen under samma period som två av de övriga huvudnamnen, och med samma metodarsenal bakom sig.
5. 1966, cannabichromen. Beskriven som en ny aktiv beståndsdel i hasch, av samma två författare som stod bakom arbetet från 1964 [4]. Med den raden är tre av de fem stora cannabinoiderna knutna till ett enda program, inom loppet av ett decennium.
6. 1990, den första cannabinoidreceptorn. Matsuda med kollegor publicerade strukturen för en cannabinoidreceptor och funktionellt uttryck av den klonade sekvensen [5]. Receptorn bär i dag namnet CB1. Här byter fältet karaktär: från molekyler till den biologi de förhåller sig till.
7. Metoderna, från 1950-talet. Tunnskiktskromatografi och gaskromatografi gjorde att en blandning som tidigare tog veckor att dela upp kunde separeras på timmar. Kärnmagnetisk resonans och masspektrometri gav strukturinformation direkt ur små prover. Det är den tekniska förklaringen till varför 1960-talet blev så tätt.
8. 1980-talet, teknikskiftet i biologin. Genkloning och funktionellt uttryck av en klonad sekvens blev rutinarbete först under det decenniet. Före dess gick frågan om en receptor att formulera, men inte att besvara. Där ligger förklaringen till avståndet mellan 1966 och 1990.
9. Efter 1990, innehållet i den nya perioden. Receptorkartläggning, kroppsegna föreningar, enzymer för syntes och nedbrytning, farmakologi [5]. Fyndet 1990 blev startpunkten för sökandet efter kroppens egna föreningar och deras enzymer, alltså det som kallas endocannabinoidsystemet.
10. Status i dag. Den centrala receptorn beskrevs första gången 1990, och kartan fylls fortfarande i [5]. Mönstret genom hela listan är detsamma: kemin först, biologin sedan. Ingen av raderna ovan behöver rundas av till mer säkerhet än publikationen bakom den faktiskt bär.

Tystnaden fram till 1990, och varför den fanns

Efter 1966 blir tidslinjen tyst en period, i alla fall när det gäller huvudmolekylerna. Frågan gick att formulera. Var finns strukturen i kroppen som dessa föreningar förhåller sig till? Men den gick inte att besvara med det som fanns på bänken. Genkloning och funktionellt uttryck av en klonad sekvens blev rutin först under 1980-talet. Där ligger förklaringen till avståndet mellan 1966 och 1990: frågan var äldre än tekniken.

1990 publicerade Matsuda med kollegor strukturen för en cannabinoidreceptor tillsammans med funktionellt uttryck av den klonade sekvensen [5]. Receptorn heter i dag CB1.

Skillnaden mot allt som kom före är principiell. En strukturformel svarar på vad en förening är. Arbetet efter 1990 handlar om annat: receptorkartläggning, kroppsegna föreningar, enzymer som bildar och bryter ner dem, farmakologi. Fyndet från 1990 blev alltså startskottet för letandet efter kroppens egna föreningar, och det är det området som senare fick namnet endocannabinoidsystemet [5].

Mönstret i hela historien är enkelt att sammanfatta. Kemin först. Biologin sedan [5]. Molekylerna låg i litteraturen medan frågan om var de hör hemma i kroppen stod obesvarad, och ordningen var inte ett val utan en följd av vilka metoder som var tillgängliga vilket årtionde.

Fältet är heller inte färdigt. Den centrala receptorn beskrevs första gången 1990, och kartan fylls i fortfarande. Det är en helt rimlig sak att skriva ner. Ett årtal, en publikation, en gräns för vad som är visat, och ingen avrundning uppåt.

Två ord tål att hållas isär i sammanhanget. Cannabinoider och terpener är gruppnamn, inte enskilda molekyler. Tidslinjen ovan rör bara den första gruppen, och bara fem av dess namn. Det som i dag kallas co2 extraktion hör dessutom till tillverkningsledet i modern produktion och inte till upptäckthistorien: raderna från 1899 till 1966 handlar om laboratoriearbete, inte om industriprocesser.

Hos Cibdol har arbetet med cannabinoider pågått sedan 2014, och i den här uppställningen är det den senaste sträckan av tidslinjen, inte dess början. Namnen från 1964 och 1966 finns i sortimentets satsrapporter. Årtalen bakom namnen finns i publikationerna ovan.

En sökning på cbd kapslar landar på en produktsida med etikettuppgifter och en analys per sats. Den här sidan svarar på en annan sorts fråga. Vilket år, vilken publikation, vilken molekyl. Sex rader, fem molekylnamn och en receptor, var och en med en källa som går att gå tillbaka till.