2-AG (2-arachidonoylglycerol): kroppens andra stora endocannabinoid

Den mest omtalade och den rikligare

Anandamid är den endocannabinoid som brukar nämnas först. Den beskrevs 1992, och det är namnet som har fastnat i litteraturen. I kroppens vävnad är det ändå den andra i paret som är den rikligare: 2-arachidonoylglycerol, i löpande text 2-AG. Kortformen döljer en ganska enkel byggnad. En molekyl arakidonsyra sitter på ett glycerolskelett, på den mellersta av positionerna. Den mellersta positionen kallas 2. Där kommer siffran i namnet ifrån.

1. Namnet: 2-AG är kortformen för 2-arachidonoylglycerol.
2. Strukturen: en molekyl arakidonsyra placerad på glycerolskelettets mellersta position.
3. Kemisk klass: en ester på glycerol.
4. Ställning: den andra stora endocannabinoiden.
5. Halter i kroppens vävnad: den rikligare av de två i paret.
6. Receptorprofil: full agonist vid CB1 och CB2, de två huvudsakliga cannabinoidreceptorerna.
7. Nedbrytning: monoacylglycerollipas anges som det huvudsakliga enzymet.
8. Beskrivningen: två laboratorier, samma år, 1995 [1][2].

Punkterna ovan är den del av ämnet som ligger fast. Identitet, struktur, utbredning i vävnad och vägen ut ur kroppen hör till det väl dokumenterade. Ungefär där slutar också den säkra marken. Det är en gräns värd att hålla i minnet varje gång molekylen dyker upp i en text om cannabinoider i allmänhet.

Frågan som ställdes efter anandamid

Mitten av 1990-talet såg ut så här: en kroppsegen molekyl var beskriven, receptorerna fanns, och uppföljningsfrågan låg öppen. Räcker en enda molekyl för de här receptorerna, eller finns det fler? Två forskargrupper letade vidare. De valde olika vävnad att leta i, och de kom fram samma år.

Spåret genom tarmvävnad

Mechoulam med kollegor beskrev 1995 en kroppsegen 2-monoglycerid isolerad ur tarmvävnad, med bindning till cannabinoidreceptorer [1]. Det är den ena av de två publikationerna som brukar citeras när 2-AG förs in i ett sammanhang. Vävnaden är värd att notera: ingången till molekylen kom inte från nervsystemet.

Spåret genom nervvävnad

Den andra sökvägen gick genom nervvävnad. Sugiura med kollegor rapporterade samma år 2-arachidonoylglycerol i hjärnan och föreslog föreningen som en möjlig kroppsegen ligand för cannabinoidreceptorerna [2]. Summeringen blir kort: två grupper, två vävnader, en förening, ett år. Sedan dess står 2-AG med i så gott som varje seriös beskrivning av det här signalsystemet, och det är ovanligt att en molekyl får två oberoende ingångar i litteraturen på så kort tid.

Paret 2-AG och anandamid

De två molekylerna hör ihop, och det mest användbara med paret är just jämförelsen. En detalj i den jämförelsen har följder för hur forskningen har sett ut.

Skillnaden i halt, och vad den ledde till

Halterna i kroppen är inte lika. 2-AG förekommer i större mängd än anandamid, och just den skillnaden i storleksordning är en av anledningarna till att ett omfattande mätarbete har riktats mot 2-AG. Det tidiga grundarbetet handlade om noggrann mätning, inte om något annat.

Full agonist vid CB1 och CB2

Receptorprofilen är den andra halvan av jämförelsen. 2-AG beskrivs som full agonist vid både CB1 och CB2, alltså full aktivering av de två huvudsakliga cannabinoidreceptorerna, inte partiell. Den egenskapen gör molekylen till en referenspunkt: andra föreningar som når samma målstrukturer, inklusive cannabinoider från plantan, ställs mot den. Nedbrytningen har ett namn också, monoacylglycerollipas, vilket gör att både vägen in i systemet och vägen ut går att beskriva. Identitet, struktur, utbredning och nedbrytningsväg: fyra rader som håller.

Var 2-AG hör hemma i vokabulären

Ordet cannabinoid används om två helt olika saker, och det är där de flesta missförstånd börjar. 2-AG är ingen växtcannabinoid. Endocannabinoiderna, alltså 2-AG och anandamid, bildas inne i kroppen av byggstenar från fettsyror. Molekylen är därför inte en ingrediens och ingen beståndsdel i ett hampaextrakt. Det ett extrakt innehåller är något annat: cannabinoider ur plantan och terpener, i de mängder som satsrapporten anger, och hur materialet har hanterats vid co2 extraktion hör till tillverkningen, inte till kroppens egna signalmolekyler. Frågan om skillnaden mellan THC och CBD ligger på samma sätt i en annan kolumn än den här. Vi har arbetat med cannabinoider sedan 2014 och har mer än en gång sett påståenden om just den här molekylen springa före uppgifterna.

Källorna, och det som ligger intill i sökfältet

Två publikationer från 1995 bär den här sidan, och båda gör en avgränsad sak: de identifierar en förening i en vävnad och redovisar bindning till cannabinoidreceptorer. Ingen av dem handlar om en flaska på en hylla. Den som söker på cbd lagligt hamnar i en helt annan sorts källa, nämligen nationella regelverk. Och den som jämför format som cbd kapslar med oljor hittar talen på etiketten och i satsdokumentet, inte i litteraturen om kroppsegna signalmolekyler. Uppställningen nedan visar vilken uppgift som kommer varifrån.