CBD och aptit: munchies-frågan sedd från receptorn

Munchies börjar som receptorfarmakologi

Ordet munchies beskriver ett beteende. Underlaget bakom ordet är något annat, nämligen farmakologi vid en receptor. Aktiviteten vid cannabinoidreceptor typ 1, förkortad CB1, är den del som litteraturen faktiskt namnger. I Huestis genomgång från 2007 av cannabinoidernas farmakokinetik hos människa står CB1 som den bindningsplats som ligger närmast THC:s psykoaktiva profil [1]. Ett molekylnamn, en receptor, en koppling.

Kedjan i berättelsen har tre led. THC binder till CB1. Bindningen sätter i gång receptorns signalering, och det är precis vad ordet agonist betyder. Bland de punkter som katalogiseras i samma genomgång står aptitstimulering [1]. Tre led, inte fler, och varje led hör till THC.

Ordet agonist är värt att stanna vid, för där ligger hela mekanismen komprimerad. En agonist passar in i receptorn och aktiverar den. Utan passform ingen aktivering, och utan aktivering finns ingen mekanism att låna ut till en annan molekyl.

CB1 sitter inte på ett enda ställe i kroppen. Utbredningen omfattar centrala nervsystemet och perifer vävnad, och samma genomgång knyter den utbredningen till noteringar av både beteendemässig och fysiologisk art [1]. En receptor med adresser i två slags vävnad ger två slags observationer.

Fyra kolumner i en och samma genomgång

Materialet från 2007 samlar mer än en sorts uppgift om THC. Där står hur mycket som når blodbanan och hur snabbt det sker, hur inandad och oral tillförsel skiljer sig åt, hur molekylen sprids i kroppen och hur den omsätts [1]. Fyra slags mätdata i en och samma publikation. Det är dessutom bara THC som förs till den beskrivningen i materialet, och ingen annan av de kartlagda molekylerna [1]. Cannabidiol hamnar i en annan kolumn. Och det är den kolumnen som resten av den här sidan går igenom.

Varför cannabidiol inte ärver THC:s mekanism

Cannabidiol beskrivs inte som en klassisk agonist vid cannabinoidreceptor typ 1. Den mekanism som bär hungerberättelsen förs inte över till cannabidiol i litteraturen, och därför slutar resonemanget innan det hinner fram. Ingen av de tre publikationer som den här sidan bygger på knyter cannabidiol till agonistrollen. Det är ett tråkigt svar, men ett tydligt: kedjan bryts redan i första ledet.

Vad står då i stället? Iffland och Grotenhermen gick 2017 igenom publicerade kliniska data om cannabidiol. Bland de observationer som redovisas där finns aptitförändringar [2]. De går i båda riktningarna [2]. Uppräkningen omfattar alltså rörelse åt två håll, inte åt ett, vilket är något helt annat än en uppgift med känd riktning.

Skillnaden mellan de två molekylerna ligger inte i mängd, utan i bindningsprofil. Det är den skillnad mellan THC och CBD som brukar sökas, och i just den här frågan är receptorrollen hela svaret [1]. Två molekyler ur samma planta, två skilda rader i samma litteratur.

En rad i ett register är ingen prognos

Ordet rapporterad har en bestämd innebörd i studiesammanhang. Det som är rapporterat har observerats och skrivits ner inne i en studie. Det säger vad någon noterade, inte vad nästa person kommer att notera. En sådan rad kan peka åt två håll samtidigt, och det gör posten om aptitförändringar i genomgången från 2017 [2].

När båda riktningarna står i samma uppräkning är det en signal om att svaren mellan individer inte är enhetliga [2]. Ingen riktning är fastställd per molekyl i det materialet. Ett register över rapporterade observationer är en förteckning över vad som setts, inte en tabell över vad som gäller [2].

Vad endocannabinoidsystemet består av

En receptor står sällan ensam. Endocannabinoidsystemet räknas i litteraturen som tre slags delar: cannabinoidreceptorerna själva, kroppens egna bindande molekyler och de enzym som bygger upp och bryter ner molekylerna. De två egna molekyler som är mest beskrivna heter anandamid och 2-AG. Tre slags delar, ett system.

Nedbrytningen har egna namn. Anandamid bryts ner av fettsyraamidhydrolas, 2-AG av monoacylglycerollipas. Enzymnamnen är långa, men poängen är kort: systemet har både uppbyggnad och nedbrytning inbyggda, med ett eget enzym för vardera molekylen.

Mechoulam med kollegor beskrev 1995 en kroppsegen monoglycerid ur tarmvävnad som binder cannabinoidreceptorer [3]. Den molekylen är 2-AG, en av de två mest beskrivna endocannabinoiderna. I klartext: en fettbaserad molekyl som kroppen själv bildar, funnen i vävnad från matsmältningskanalen, som binder till samma receptorfamilj som växtens cannabinoider [3]. Ett fynd om struktur och hemvist, ingenting annat.

Därför nämns matsmältningskanalen alls

Det som dokumenterades 1995 var bindning till cannabinoidreceptorer och en molekyl med hemvist i mag-tarmkanalen, alltså inte bara i hjärnan [3]. Just den kombinationen är skälet till att ätbeteende dyker upp i beskrivningar av endocannabinoidsystemets fysiologi. Fyndet fungerar som motiv till att studera ätbeteende under cannabinoidreceptorsignalering, och som inte mer än det.

Gränserna är lika viktiga som fyndet självt. Arbetet från 1995 anger ingen riktning per enskild molekyl, och det innehåller inget påstående om cannabidiol [3]. En observation om struktur säger ingenting om vad som händer när något tillförs kroppen.

Kolumner för uppgift, källa och räckvidd

Ingen enhetlig reaktion utlovas i materialet

Det finns inget fast svar att hämta ur de citerade arbetena. Absorption och omsättning varierar mellan personer, och den variationen är i sig ett argument mot att en och samma reaktion skulle gälla alla [1]. Två personer, samma molekyl, olika mätvärden. Det är regel snarare än undantag i farmakokinetiska sammanställningar.

Samma sak syns från andra hållet i genomgången från 2017. När rapporterade observationer om aptit pekar åt båda hållen samtidigt är det ett tecken på att svaren mellan individer inte är enhetliga [2]. Riktningen är inte fastställd, och den sortens litteratur gör heller inte anspråk på att fastställa den [2].

Tillförselvägen hör också hit. Skillnaden mellan inandad och oral väg står som en egen punkt i sammanställningen från 2007, tillsammans med spridningen i kroppen och omsättningen [1]. Vägen in bestämmer vilka tal som går att ställa intill varandra, och vilka som inte gör det.

Tre frågor att ställa till ett påstående om aptit

Först: vilken molekyl gäller uppgiften? THC och cannabidiol står i skilda kolumner i samma litteratur, och en uppgift om den ena är inte en uppgift om den andra [1]. Sedan: vilken receptorroll namnges? Agonist vid CB1 är en bestämd roll, och i materialet från 2007 tillhör den rollen THC [1]. Till sist: står det någon riktning i texten? Om det bara anges att förändringar har noterats, och att de går i båda riktningarna, är det precis där uppgiften slutar [2].

Tre frågor räcker längre än man tror. De sorterar bort de flesta tvärsäkra formuleringar om cannabidiol och hunger, utan att kräva mer läsning än publikationernas egna rader.

Frågor som brukar ligga intill den här

Cannabinoider som gruppnamn, terpener som en annan grupp

Ordet cannabinoider är ett gruppnamn, och det är inom den gruppen de tre citerade arbetena rör sig: THC hos Huestis 2007 [1], cannabidiol hos Iffland och Grotenhermen 2017 [2] och kroppens egna molekyler hos Mechoulam med kollegor 1995 [3]. Terpener är en annan kemisk grupp och står inte i något av de tre arbetena, vilket är värt att veta för den som söker på båda orden i samma andetag. Att två molekyler delar gruppnamn betyder alltså inte att de delar mekanism. Den som letar efter skillnaden mellan THC och CBD får i den här frågan svaret ur receptorbiologin och ingen annanstans: THC beskrivs som agonist vid CB1 [1], cannabidiol förs inte till den rollen. Samma grupp, samma planta, olika rader.

Regelverk, tillverkning och format hör till andra uppslag

Frågan om CBD är lagligt landar i regelverk, och regelverk avgörs inte i receptorbiologin. CO2-extraktion hör till tillverkningsledet och beskrivs inte i de tre publikationer som den här sidan bygger på. CBD kapslar handlar om format, alltså om hur något är förpackat, inte om vilken receptor som namnges i en studie. Ett svar om aptit går inte att hämta ur en tillverkningsmetod, och en uppgift ur en klinisk genomgång byter inte plats med ett regelverk. Sökningar om biverkningar av CBD leder däremot rakt in i materialet ovan: det är i genomgångar av den typen, som Iffland och Grotenhermens från 2017, som aptitförändringar står nedtecknade bland de rapporterade observationerna [2]. Där står de i båda riktningarna, och där stannar underlaget [2]. Vill man längre får man gå till publikationerna, rad för rad.