Terpenlista: doft, kokpunkt och växtkällor

Åtta doftämnen, fyra kolumner

Provsvaret ligger uppslaget på bordet, och under raden med cannabinoider står en andra uppräkning: myrcen, humulen, nerolidol, betakaryofyllen. Namnen är exakta och samtidigt stumma. De säger ingenting om vad som möter näsan när flaskan öppnas, vid vilken temperatur molekylen går över i gasfas, eller var man annars stöter på precis samma ämne.

En terpenlista knyter ihop just det, på ett enda uppslag. Laboratoriets benämning i första kolumnen, doften formulerad i ord, ett temperaturvärde och en igenkännbar växtkälla. Den här sammanställningen omfattar åtta terpener som ofta rapporteras i hampa och cannabis, alltså den grupp namn som brukar återkomma i analyser av hampaextrakt.

Namnet i första kolumnen

Ett terpennamn är en kemisk identitet, inget mer. Det pekar ut en bestämd molekyl, inte en sort, inte en flaska och inte en upplevelse. Därför finns ingen rad per växtart i en lista av det här slaget. Det som står i kolumnen är ett ämne, och ämnet är detsamma var det än förekommer.

Talet som hör till ett rent ämne

Kokpunkten är en fysikalisk uppgift, och den gäller den rena, isolerade föreningen. Siffrorna är ungefärliga litteraturvärden, avrundade, och publicerade tal skiljer sig mellan källor. De fyra kolumnerna innehåller ingen uppgift om vad ett doftämne gör i en kropp. Det är en annan fråga, och den är betydligt mindre avgjord än kemin.

Så läses en rad utan att den töjs

Två av kolumnerna är hårda uppgifter, två är beskrivande. Namnet och temperaturen kommer ur kemin. Doften och växtkällan finns där för att läsaren ska kunna placera ämnet i något redan bekant. Ordningen mellan kolumnerna spelar mindre roll än skillnaden i status mellan dem. Blandas de två sorterna samman blir listan snabbt något annat än vad den är.

Doftorden är igenkänning, inte mätvärde

Doftkolumnen anger den kända lukten, satt i ord som går att känna igen: en not från kryddhyllan, skalet på en citrusfrukt, harts från ett barrträd. Det är en beskrivning, inte ett provsvar. Åtta rader ger åtta sådana beskrivningar, och ingen av dem innehåller en mängd. Hur tydlig en enskild not blir i ett färdigt extrakt hänger på vad mer som finns där, inte på ordet i tabellen.

Källkolumnen överlappar, och det är meningen

Fjärde kolumnen räknar upp växter där ämnet förekommer i mängd. Samma terpen står ofta hos växter utan närmare släktskap, och den överlappningen är ingen felskrivning. En molekyl är samma molekyl oavsett vilket blad den bildas i. En terpen är alltså ingen signatur för en art, och det är också därför en sammanställning av det här slaget får en rad per ämne och inte en rad per växt.

I ett extrakt uppträder de aldrig ensamma

En kokpunkt gäller ett rent ämne i ett provrör. I ett växtextrakt ligger terpenerna i en blandning, tillsammans med dussintals flyktiga föreningar, och varje enskild molekyl utgör bara en del av den aromatiska fraktionen. Näsan får summan. Listan beskriver posterna.

Det förklarar varför terpennamn kommer upp i samtal om CBD-olja. Fullspektrumextrakt av hampa behåller en del av den aromatiska fraktionen vid sidan av cannabinoiderna, och därför står de här namnen i samma stycke som CBD och CBG. En terpenlista är alltså ingen innehållsförteckning. Den är ett uppslag över molekylnamn, giltigt för molekylerna som sådana, inte för en bestämd sats.

Ytterligare en sak hör hit: variationen mellan enskilda plantor är avsevärd. Att en terpen ofta rapporteras i hampa betyder att namnet återkommer i analyser, inte att en bestämd mängd går att räkna med i förväg. Vill man veta vad som faktiskt finns i en enskild flaska är det satsdokumentationen som svarar, inte en allmän lista.

Kemin bakom gruppen, hur föreningarna bildas i plantan och hur de mäts upp i laboratorium hör till en egen översikt över vad terpener är. Den här sidan stannar vid de fyra kolumnerna.

Åtta punkter att gå igenom i en doftlista

1. Namnet i första kolumnen är en kemisk identitet: en bestämd molekyl, inte en växtsort, inte en produkt och inte ett samlingsbegrepp för en doftfamilj.
2. Doftkolumnen återger den kända lukten i ord. Den är formulerad för igenkänning, alltså för att läsaren ska ha något att jämföra med, och inget mer än så.
3. Kokpunkten hör till det rena, isolerade ämnet. Den gäller inte en blandning, och den gäller inte en flaska med bärolja på hyllan hemma.
4. Talen är ungefärliga litteraturvärden, avrundade. Det är själva anledningen till att två sammanställningar kan ange olika siffra för samma molekyl utan att någon av dem är felaktig.
5. Humulenens 106-107 °C är ett ungefärligt värde. Det går inte att ställa jämsides med de övriga raderna som en kokpunkt vid vanligt lufttryck.
6. Fjärde kolumnen samlar växter där ämnet förekommer i mängd. Det är kända källor, inte en fullständig kartläggning av var molekylen har påvisats.
7. Att samma terpen står hos växter utan släktskap är ingen motsägelse. Kolumnen listar förekomst, och förekomst följer kemin, inte botaniska familjer.
8. Ingen av kolumnerna beskriver vad ämnet gör i en kropp. Den frågan är avskild från listan, och underlaget för den är betydligt tunnare.

Varför temperaturen alls står med

Terpener är flyktiga. Det är själva utgångspunkten, och det är också därför doftbilden ändras beroende på hur växtmaterialet har hanterats. Temperaturen i tredje kolumnen är ett grovt mått på hur lätt en molekyl lämnar vätskan, och den ordnar namnen efter flyktighet snarare än efter något annat. Molekyler med lägre kokpunkt går lättare förlorade under torkning, upphettning och extraktion. Tyngre molekyler stannar kvar längre. Nerolidol och betakaryofyllen är två namn som brukar hamna i den änden av skalan.

Att siffrorna skiljer sig mellan publicerade listor följer av samma sak: varje temperatur är ett ungefärligt intervall, inte en fast konstant, och avrundningen är gjord olika i olika källor.

• Torkning: de lättaste doftämnena är de första som ger sig av.
• Upphettning: högre temperatur betyder att mindre av den aromatiska fraktionen finns kvar efteråt.
• Extraktion: hur processen körs avgör vilken del av doftbilden som följer med in i extraktet.
• Avrundning: talen är hämtade ur litteraturen och ställda i ordning, inte uppmätta på nytt för sammanställningen.
• Jämförelser: humulenraden är undantaget som inte hör hemma i en rak ordning efter temperatur.

Ett förslag från 2011, fortfarande öppet

Frågan som återkommer så snart terpennamn kommer på tal handlar om samspelet med cannabinoiderna. Den är omdiskuterad, och det är värt att säga rakt ut i stället för att låta en tabell antyda något den inte innehåller.

Myrcen, namnet som oftast rapporteras som dominerande

I genomgången av Russo från 2011 anges myrcen som den mest förekommande terpenoiden i plantan [1]. Det stämmer med hur namnet uppträder i praktiken: myrcen rapporteras oftast som dominerande i många sorter av cannabis och hampa. Samtidigt är variationen mellan enskilda plantor avsevärd, så uppgiften beskriver ett mönster i analyser och inte ett fast innehåll i en bestämd skörd.

Var diskussionen står i dag

Samma genomgång lade fram ett samspel mellan cannabis terpenoider och cannabinoider som något värt att undersöka närmare [1]. Där står saken fortfarande. Det är en hypotes under diskussion, inte ett avgjort fynd, och argumenten från båda hållen hör till en egen översikt över samspelet mellan hampans föreningar. Den som hellre börjar i kemin hittar bildningen i plantan och laboratoriemätningen i uppslaget över vad terpener är.