Humle, harts och myrcen: vad kotten faktiskt innehåller

Kotten, hartset och doften som får folk att fråga

Fingrarna luktar mango, inte bara humle

Sen eftermiddag i ett bryggeri. En vakuumpåse aromhumle öppnas, en kotte gnids sönder mellan tummen och pekfingret, och doften sitter kvar på huden långt efteråt. Någon runt bordet säger cannabis. Så börjar samtalet nästan varje gång.

Det korta svaret först. Humle innehåller varken THC eller CBD. Doftlikheten finns, den är inte inbillad, men den slutar exakt där innehållslistorna börjar. Vad de två växterna delar är körtelvävnad, ett kladdigt harts och en handfull terpener med igenkännbara namn. Byggnad och doftkemi, alltså. Ingenting utöver det.

Och just därför är frågan värd ett ordentligt svar i stället för en axelryckning. Ett sinnesintryck säger ingenting om vilka molekyler som sitter i växtmaterialet. Näsan känner igen en not. Vad noten heter, och var den kommer ifrån, är en annan sorts uppgift.

Där kemin går skilda vägar, enligt sammanställningen från 2005

Cannabis kemiska beståndsdelar är kartlagda i detalj. ElSohly och Slade gick 2005 igenom den sammansatta blandning av naturliga cannabinoider som växten bygger upp [1]. Humlens kemi ser annorlunda ut [1]. Samma slags vävnad, samma kladd på fingrarna, men inte samma innehållslista.

Skillnaden går att formulera i en mening. Cannabinoiderna bildar en egen namnserie hos cannabis, och humlens harts har sin egen namnserie, där ingen post motsvarar THC eller CBD. Släktdraget stannar vid arkitekturen: körtlar som bildar harts, harts som fastnar, terpener som doftar likadant i två växter som i övrigt gör helt olika saker.

Det gör frågan mer intressant, inte mindre. För det som faktiskt är gemensamt, terpenerna, är samma molekylgrupp som återkommer i analysrapporter för hampaextrakt.

Den flyktiga delen består nästan bara av terpener

Humleolja är namnet på den flyktiga delen av kotten, och sammansättningen är påfallande enhetlig. Terpener och terpenoider utgör så gott som hela fraktionen. Ingen tredje huvudgrupp som väger något. Det är en doftfraktion rakt igenom, och den beskrivs som en doftfraktion i litteraturen.

Bland de terpener som finns där gör myrcen mest av sig. Hos många aromsorter står myrcen som den enskilt största beståndsdelen i humleoljan, och i doftbilden är det den not som hörs först. Två av terpennamnen ur humlens doftlista återkommer i cannabis doftprofiler, och det är i praktiken hela anledningen till att den här jämförelsen är värd att skriva ner. Näsan hör en likhet. Likheten har en kemisk förklaring.

Myrcen förekommer dessutom långt utanför humle. Molekylen dyker upp i växter som inte har någonting med varandra att göra botaniskt, och i cannabis laboratorieprofiler står den ofta som den mest förekommande terpenen. Samma namn, olika växter, samma doftfamilj.

• Terpener och terpenoider: nära nog hela den flyktiga fraktionen i humlens harts.
• Myrcen hos många aromsorter: den enskilt största posten i humleoljan.
• Doftbilden: myrcen är den not som ligger främst och hörs tydligast.
• Andra växtkällor för myrcen: mango, citrongräs, lagerblad och timjan.
• Cannabis: myrcen finns i många kemotyper och står ofta som den mest förekommande terpenen i laboratorieprofiler.
• Två terpennamn ur humlens doftlista är utgångspunkten för jämförelsen med cannabis.
• Cannabinoider: ingen post alls i humlens innehållslista [1].

Från kotte till glas, punkt för punkt

1. Utgångspunkten är hartset i kotten. Den flyktiga delen av det hartset består så gott som helt av terpener och terpenoider, alltså av doftmolekyler och deras syresatta släktingar. Ingenting annat väger tungt i den fraktionen.
2. Myrcen är den största enskilda posten i humleoljan hos många aromsorter. Det är den molekylen som sätter grundtonen redan innan humlen har hunnit möta värme.
3. Vid en lång kokning händer det som händer med flyktiga ämnen i hetta: terpenfraktionen drivs av. Doften lämnar kärlet i stället för att stanna kvar i vätskan.
4. Trots det försvinner terpenerna inte ur bilden. De går över i ölet, och det är därför en humleanalys och ett glas hamnar i samma molekylgrupp när doften ska beskrivas.
5. Torrhumling ligger senare i ordningen, och utan kokning. I kraftigt torrhumlade moderna öl står den färska terpenprofilen till stora delar kvar, myrcen inräknad.
6. Ett sådant glas är därför det troliga sammanhanget när någon nämner cannabis vid bordet. Doftlikheten kommer från terpenerna, inte från något annat.
7. Ordningen har mer att säga än sorten. Samma humle, kokad länge eller tillsatt sent, ger två olika doftbilder i glaset.
8. Vad som inte följer med, oavsett humlemängd: THC och CBD. De posterna finns inte i humle, och därmed inte i det humlen tillför.
9. Kvar står en doftlikhet med kemisk förklaring och två innehållslistor som inte överlappar där det räknas [1]. Det är hela svaret, och det är kortare än frågan brukar antyda.

Terpener och cannabinoider ur samma harts: entouragehypotesen

Hos cannabis sitter de två molekylgrupperna på samma plats. Terpenerna och cannabinoiderna bildas i samma harts, i samma körtelvävnad, och de lämnar växtmaterialet tillsammans när ett extrakt tas ut. Det är utgångspunkten för entouragehypotesen, så som Russo formulerade den i en genomgång från 2011 [2].

Förslaget i den genomgången går att sammanfatta i en rad: det är blandningen som bör undersökas, inte en enda isolerad molekyl [2]. Terpenerna får därmed en plats i resonemanget vid sidan av cannabinoiderna, eftersom de kommer ur samma vävnad och följer med i samma fraktion.

Humle hamnar utanför just det resonemanget. Doftgruppen delas mellan växterna, men cannabinoidkolumnen finns bara hos den ena [1]. Myrcen är en gemensam post och kan diskuteras i båda sammanhangen. Resten av uppställningen skiljer sig.

Ett förslag, med den öppna frågan kvar

Genomgången från 2011 lägger fram hypotesen och anger samtidigt att underlaget behöver ytterligare forskning [2]. Det är läget så som det står skrivet: en formulerad idé, en litteraturgenomgång bakom den, och frågor som fortfarande står öppna.

Därför stannar den här texten vid det som går att kontrollera. Vilka terpener som finns i humlens harts. Vilken av dem som väger mest hos aromsorter. Var gränsen mot cannabinoidkemin går, och vem som har mätt vad. Hypotesen beskrivs som hypotes, ingenting annat.

Fullspektrumextrakt och terpenerna som går att läsa av

Ett fullspektrumextrakt av hampa innehåller ett brett spann av terpener tillsammans med cannabinoider, vilket följer av extraktionskemin i stort [2]. Terpenerna är alltså inte ett tillägg vid sidan av. De är en del av det som lämnar växtmaterialet samtidigt som cannabinoiderna gör det.

Vilka terpener det handlar om, och i vilken andel, är däremot ingen tumregel. Den uppgiften hör till certifikatet för just den satsen [2]. Ett växtnamn räcker inte, en sortbeskrivning räcker inte, och en doftbeskrivning räcker allra minst. Dokumentet svarar.

Metodnamnet fungerar på samma sätt. CO2-extraktion beskriver hur ett extrakt har tagits ut, inte vilka terpener som står i just den satsen eller hur mycket av varje.

Satsrapporten står för siffrorna, näsan för noterna

En näsa kan namnge en not. Den kan känna igen myrcen i en humlekotte och koppla samman den med mango eller citrongräs. Vad den inte kan göra är att ange en halt. Halter står i satsdokumentationen, och det gäller cannabinoiderna lika mycket som terpenerna.

I vår katalog ligger formaten sida vid sida, oljor i flaska med pipett och cbd kapslar, och samma sorts satsdokument följer med varje sats sedan 2014. Frågan om thc cbd skillnad hör till cannabinoidkolumnen i den dokumentationen, inte till doftlistan, och den läses av på samma papper.

Vad näsan avgör och vad dokumenten avgör

Det mesta av förvirringen kring humle och cannabis kommer från att två olika sorters uppgifter blandas samman. Doftintryck är den ena sorten. Innehållslistor är den andra. Ett intryck går inte att kontrollera i efterhand, en analysrad gör det.

Humle är ett tydligt exempel just för att växten sitter så nära i doft och så långt bort i kemi. Körtelvävnad och kladdigt harts hos båda. Terpener med samma namn hos båda. Cannabinoider hos bara en av dem [1]. Den uppställningen håller oavsett hur mycket kotten doftar i handen.

Och där slutar humlens del av historien. Frågorna som ligger intill hör till andra sorters underlag, med andra sorters källor.

• Doftlikhet och molekyllista är två skilda kolumner. Den ena hörs, den andra mäts.
• Myrcen är den gemensamma posten, och samma molekyl finns i mango, citrongräs, lagerblad och timjan.
• En lång kokning driver av den flyktiga terpenfraktionen, medan sen tillsats håller den kvar i stora delar.
• Vilka cannabinoider ett hampaextrakt innehåller står i satscertifikatet, aldrig i en allmän växtbeskrivning [2].
• Frågan om cbd lagligt avgörs av regelverk och satsdokument, alltså i en helt annan sorts text än den här.
• Söker någon på cbd biverkningar hör svaret hemma i kliniska sammanställningar, inte i humlekemi.
• Namnen på molekylgrupperna, terpener och cannabinoider, är det som håller de två diskussionerna åtskilda.