Flavanoler: flavan-3-oler i te och kakao

15 kolatomer, två ringar och en brygga

Bladet, fröet och namnen som följer med

Grönt te och kakao i samma underklass

Två råvaror bär upp nästan hela igenkänningen. Grönt te är sammanhanget där katechinerna nämns. Kakao är sammanhanget där epikatekin står. Samma underklass, två växter utan närmare släktskap, och två namn som sällan blandas samman.

Räknas källorna upp blir listan kort och konkret: teblad, kakaofrö, druvkärna och äppelskal. Blad, kärnor och skal. Alltså de delar av växten som ligger ytterst mot ljus, luft och allt som rör sig i närheten.

I löpande text duger flavanol. När strukturen ska vara entydig skriver kemin flavan-3-ol, för då sitter positionen i namnet och ingenting går att missförstå. Grunden är gemensam för hela familjen: femton kolatomer, två aromatiska ringar och en brygga på tre kol som sluter sig till en mellanring [1]. Det som gör en flavan-3-ol till just en flavan-3-ol är att mellanringen saknar det drag som syskonunderklasserna har på samma plats. Antocyaniner, flavoner och flavonoler ligger i samma indelning [1], och alla fyra är alltså varianter på ett och samma tema.

Ingenting av detta syns i koppen. Flavan-3-olerna är färglösa. Bredvid antocyaniner blir de däremot indirekt synliga, genom kopigmentering som stabiliserar pigmentet och skjuter färgtonen åt sidan.

Från enskild enhet till kedja

Katechin och epikatekin behöver inte stanna vid en enhet. De kan kopplas till varandra, och kedjorna som bildas heter proantocyanidiner. Den äldre benämningen är kondenserade tanniner [1], vilket förklarar varför ordet tannin ofta dyker upp i sammanhang där te, druvkärnor och kakao diskuteras.

Mekanismen bakom strävheten är mekanisk snarare än mystisk. Molekylen har många hydroxylgrupper och en stor, rörlig yta. Den ytan binder protein, och proteinet fälls ut. Ju fler enheter som sitter i rad, desto fler hydroxylgrupper och desto större yta finns tillgänglig för samma bindning. Det är hela förklaringen till varför den här kemin känns i munnen och inte bara mäts i ett laboratorium.

Molekylens uppdrag i växtvävnaden

Försvar är den korta beskrivningen av varför en växt bygger flavan-3-oler. Klassen avgör också var i vävnaden ämnet hamnar, alltså vilken del av bladet eller fröet som blir lagringsplats.

Mognaden är det tydligaste exemplet på hur informationen används. Halten sjunker medan fröet blir färdigt, och strävheten blir därmed en tidsangivelse. Ett omoget frö känns sträv och oattraktiv för den som provsmakar. Ett färdigt frö känns mjukare. Signalen sitter alltså i kemin, inte i utseendet, och den ändras i takt med att fröet blir klart för spridning.

Ovanför fröet ligger bladet, och där handlar det om ljus. Epidermis absorberar i UV-området, och flavan-3-olerna räknas in i det flavonoidskikt som fungerar som solskydd i ytan [1]. Samma molekyler deltar dessutom i färgspelet: färglösa själva, men ihop med antocyaniner stabiliseras pigmentet och färgtonen förskjuts.

Kemiskt hör gruppen till reduktionsmedlen. Ordet antioxidant används här i sin strikta betydelse, som en beskrivning av hur molekylen ställer sig mot syre. Inget annat ryms i ordet på den här nivån.

Skadad vävnad och den bruna ytan

Bryts ett blad går oxiderande enzymer igång, och flavan-3-olerna kopplas till bruna polymerer. Två saker sker samtidigt i den bilden. Såret sluts, och den yta som bildas blir ogästvänlig för svamp och bakterier.

Det är också den kemi man ser i vardagen utan att tänka på den. Skuret fruktkött som mörknar i luft. Ett teblad som blivit stött under hanteringen och brunfärgas i kanten. Reduktionsmedel som möter syre, ingenting mer dramatiskt än så, men tillräckligt för att en växt ska bygga ett helt försvar kring det.

Stavningen som byter underklass

En bokstav. Flavanol och flavonol skiljer sig på ett o, och skillnaden är inte kosmetisk. Flavonolerna är en egen underklass, och namnen som brukar räknas upp där är quercetin, kaempferol och myricetin [1]. Gränsen mellan de två grupperna är ren, och den form som håller isär dem i text är flavan-3-ol. Den anger strukturen och går inte att läsa fel.

Hampa hör till flavonoidproducenterna, men inte till flavan-3-olgrödorna. Det som finns i bladen är flavoner och flavonoler: apigenin, luteolin, quercetin och kaempferol. Dessutom cannflaviner, prenylerade flavoner som hittills bara har påvisats i cannabis [2]. Vill man hitta flavan-3-oler får man gå till tebladet, kakaofröet, druvkärnan eller äppelskalet.

• Namnregeln först: flavanol i vardagligt språk, flavan-3-ol när strukturen ska framgå av namnet. Den senare formen säger var i skelettet gruppen sitter, och det är därför kemisk litteratur väljer den [1].
• De fyra källorna som gruppen brukar räknas upp med är teblad, kakaofrö, druvkärna och äppelskal. Katechinerna hör till te-sammanhanget, epikatekin till kakao.
• Kedjorna av katechin och epikatekin kallas proantocyanidiner, alternativt kondenserade tanniner [1]. Det är samma sak, uttryckt i två olika terminologier.
• Hampans flavonoidprofil består av flavoner och flavonoler, med apigenin, luteolin, quercetin och kaempferol som de namn som förekommer [2]. Flavan-3-oler står inte i den uppräkningen.
• Cannflaviner är prenylerade flavoner och har hittills bara beskrivits i cannabis [2]. De hör alltså till flavonerna, inte till flavanolerna.
• På våra produktsidor står cannabinoider och terpener som de grupper analysen omfattar, och co2 extraktion som metod för att få ut extraktet. Flavonoidernas underklasser hör till växtkemin runt omkring och inte till satsdokumentationen.
• Söktermer som thc cbd skillnad handlar om två cannabinoider, alltså en helt annan ämnesfamilj än den här sidan beskriver. Samma sak gäller frågan om cbd lagligt, som avgörs av regelverk och dokumentation.
• Katalogen är sorterad efter format, med oljor och cbd kapslar bredvid varandra. Vad en enskild förpackning innehåller står på etiketten och i satsrapporten, medan flavan-3-olerna är ett kemiskt uppslag som slutar här.